Mest visade

Provkörd: 3 x VW GTI

Up, Polo och Golf GTI gör upp på bana.

Vilken GTI-modell från Volkswagen har man mest kul i? Vi for till Mantorp Park för att få svar på våra frågor.

Regnet faller stilla men beslutsamt över Mantorp Park. Vi är några stycken som har samlats för att provköra Volkswagens GTI-bilar men vädret dämpar stämningen. GTI, alltså den lilla tuffingen som skapade sin egen klass för över 40 år sedan.

Nej, det är klart att de inte var först, Volkswagen, med att bygga en småbil som hade ärtiga ambitioner. Sådana har funnits i alla tider, åtminstone så länge småbilar har funnits. När Golf GTI tog Frankfurtsalongen med storm i mars 1975 tog den uppmärksamheten från äldre nyheter som Autobianchi A112 Abarth, Ford Escort RS2000 och Simca 1100 TI.

Inte ens beteckningen GTI var ny. När italienska Maserati monterade bränsleinsprutning på den raka sexan i 3500 GT i början av 1960-talet fick den heta, just det, 3500 GTI. I övrigt var den förstås så långt man kan komma från en Volkswagen Golf: stor, tvådörrars och handbyggd.

Och bedövande vacker.

Men det var med Golf som GTI blev ett begrepp och Volkswagen har förvaltat det väl. Genom generationerna har det alltid funnits en GTI med bland Golfarna och Volkswagen har inte varit sena att sätta emblemet på andra modeller heller: Lupo, Jetta, Scirocco, alla med lite extra krydda under huven.

Nuförtiden är antalet GTI-modeller i Volkswagenuppställningen tre till antalet: utöver Golf, nu i sin sjunde generation, finns Polo och nu också lilla Up i GTI-utförande. Den är också den mest rättframt trimmade GTI-bilen här, Volkswagen vred upp turbotrycket, stramade åt fjädringen och tejpade på några tuffa ränder. Sedan släppte man ut den i det vilda.

Okej, lite mer än så gjorde man faktiskt. Man bytte hjul, till 17-tumsfälgar, och klädde om stolarna i någonting skotskrutigt. Men i grunden skiljer faktiskt väldigt lite mellan Up GTI och Up Inte-GTI.

Då har Polo fått mer genomgripande förändringar när den blev GTI. Den har både större motor, differentialbroms och stolar som greppar om sidfläsket. Men den skotskrutiga textilklädseln är den samma som i Up. När vi värmer upp en i kort konbana är det också Polo som jag får köra först. Framdäcken tuggar efter grepp i vätan och det tar ett par vändor för att hitta rätt rytm.

Den rör sig lätt, Polo, kvick i vändningarna och enkel att navigera genom slalombanans portar med ett lätt glid under sulorna. När jag kliver över i Golf märks det med en gång att den är större, bredare och lite mer satt i karaktären. Den vräker sig fram lite buffligt utan att kunna ta lika trippande balettsteg som sin mindre syster.

Golf, ja, där allting började för sju generationer sedan. Sedan dess har Golf GTI lagt ut, blivit mer än en halvmeter längre och över ett halvt ton tyngre med sin turbomotor och sin diffbroms. Och starkare förstås, med 245 hästkrafter är den mer än dubbelt så stark som den var då. I siffror räknat är den första generationen Golf GTI mycket närmare lilla Up. Fast lättare ändå.

Volkswagen

800 kilo smågodis.

Och Up GTI bjuder också mycket riktigt på mer sjuttiotalskänsla än de andra. Man sitter mer upprätt, inte lika omsluten av paneler och konsoler och sätena smakar mer köksstol än saccosäck. Genom konbanans kurvor kränger bilen mer och den trepipiga motorn borrar ur sig en basrik sång. Grepp? Lågt. Leende? Brett.

För Up tar inte sig själv på något vidare allvar. Den har ingen prestationsångest och ställer inga krav på sig själv. Hade den varit en karriär skulle den knappast leda till personalansvar och utbrändhet.

Och regnet fortsätter falla. Med genomsura skor tar vi oss an banan och försöker hitta rätt spår runt kurvorna. Helt lätt är det inte, en klumpig gasfot får framhjulen att glida i sidled. Framför oss i ledarbilen finns en instruktör som lotsar oss rätt, i baksätet sitter Johan Kristoffersson och kommenterar. Vem? Regerande världsmästaren i Rallycross och som också dubblerar i det svenska standardvagnsmästerskapet STCC. Han är här tillsammans med sin teamkamrat Petter Solberg för att valla fårskocken rätt och båda två vet hur man hittar runt en racerbana.

Att ha en världsmästare i baksätet gör inga underverk för självförtroendet. Men för det mesta har han vett att hålla tyst, bara vid något enstaka tillfälle säger han någonting. Men det får blodet att frysa till is.

James Holm

Som om vädret inte redan skött om det.

På bredaste värmländska serveras en lektion i kurvtagning. Det är förstås både bra och riktigt, men man vill inte bli tillrättavisad av en karl med superkrafter. ”Gå ut längre, så får du rakare spår ut ur kurvan.” Jag duger inte i Stålmannens ögon.

Nåja. Min Polo gör sitt bästa för att bemästra vätan. Upplevelsen är väldigt lik den i Golf GTI, men den rör sig med lite lättare steg. Hade det varit torrt hade säkert Golf upplevts som betydligt tuffare, men regnet jämnar ut premisserna och ger Polo en chans att vara den mer belönande av de två.

Up är förstås fortfarande ett helt annat väsen. Där GTI-versionerna av Polo och Golf upplevs som en smula sammanbitna, fokuserade på sin uppgift att bemästra banan och komma i mål först av alla, skuttar Up GTI omkring som ett sommarbarn och ler glatt mot allting som händer runtomkring.

Så nej, den är inte alls lika duktig som de större syskonen. Men det den gör, gör den med hjärtat. Där Golf GTI gör halva jobbet av Porsche 911 gör Up GTI någonting helt annat. Kristoffersson skulle kunna sitta där bak och mästra bäst han ville, i Up behöver man inte bry sig utan det räcker med att ha hjärtans roligt.

Därför skulle jag välja Golf GTI, om jag fick ta med någon hem. För vem orkar med någon som bara är sprittande glad hela tiden? Nej, ibland behöver man vara seriös också. Johan, du kan sätta dig där bak och säga vad jag behöver bli bättre på.

Daniel Östlund
Redaktör
daniel.ostlund@bytbil.com
Åk med till toppen
Ansvarig utgivare: Jan Prokopec
Till Bytbil.com