När en Ferrari 250 GTO kommer ut på marknaden flockas spekulanterna som flugor kring skämt kött. Men det gäller att vara stadd vid kassa.
Föga anade väl Edoardo Lualdi-Gabardi att hans bil skulle kunna bli världens dyraste mer än ett halvsekel senare, efter att han tagit emot den från Ferrari den där majdagen 1962. Förvisso var det ingen dum bil, Ferraris nya GT-racer, och Lualdi-Gabardi fick ett av de allra första exemplaren, närmare bestämt det tredje som tillverkades. Så bra tyckte han att den var att han köpte en till.
Så han fick ju sälja den första, till en Gianni Bulgari av visst accessoarkändisskap, som körde Targa Florio mest på skoj. Han sålde sedan vidare till Corrado Ferlaino, som skickade tillbaka bilen till fabriken för att få den omskrudad med den ovanliga Serie II-karossen. Jodå, det är en riktig Scagliettikaross, samma som sex andra (varav tre omklädda) Serie II-bilar. Äh, det går ju att nörda ner sig hur långt som helst i Ferrari 250 GTO, så jag slutar här.
Det räcker kanske med att konstatera att bilmodellen är speciell på flera sätt. Den formgavs inte av en designer, utan en ingenjör. Eller två då, eftersom Giotto Bizzarrini sögs ut ur organisationen under spektakulära former mitt under utvecklingsarbetet och ersattes av Mauro Forghieri som fick lägga sista handen vid Bizzarrinis baby.
Men kanske mer signifikant är att den var slutet på en era. Nästa generation tävlingsbilar hade motorn bakom föraren och 250 GTO är den sista riktigt framgångsrika renodlade tävlingsbil från Ferrari som fortfarande hade motorn där fram.
Så när en 250 GTO dyker upp på marknaden flockas samlarna som flugor kring skämt kött. Priserna har dragit iväg något alldeles vansinnigt – jämfört med 1960-talets priser, då priserna låg på några tiotusenlappar – och sist en av de 36 GTO-bilarna, eller 39 beroende på hur man räknar, auktionerades ut slogs rekord i dyrskap. Chassinummer 3851GT klubbades för över en kvarts miljard kronor.
Ferrari/Bonhams
Kaffepengar, tyckte bilmattskungen David MacNeil och gick och köpte nummer 4153GT för drygt en halv miljard häromveckan. Och nu ska Edoardo Lualdi-Gabardis första bil, nummer 3413GT, bjudas ut till försäljning av RM Auctions, närmare bestämt vid deras auktion som hålls i Monterey, Kalifornen i augusti i samband med bilutställningen i Pebble Beach. Estimerat pris är ”över 45 miljoner dollar”.
Så om du har alldeles för mycket pengar som ligger och skräpar har du chansen att göra dig av med dem och samtidigt skriva in dig i historieböckerna som köpare av en av världens dyraste bilar (om inte den dyraste bilen om du bara bjuder tillräckligt ivrigt) genom tiderna.
En som knappast kommer att sätta emot är den numera 87-årige Edoardo Lualdi-Gabardi. Han lär i stället sitta hemma i Busto Arsizio och gräma sig över att han sålt båda sina rariteter i en tid då gamla begagnade racerbilar knappt var vatten värda.
