Chevrolet Corvette 427 Stingray Cabriolet

Bilen levererades ny av Rosenthal Chevrolet till Mr. R.E. Kellog i Reston, Virginia. Den första ägaren behöll bilen i cirka 30 år, fram till omkring 1996 då den såldes vidare till en annan ägare i Virginia. Denne hade bilen endast under en kort period och registrerade den aldrig i sitt eget namn. I slutet av 1999 eller början av 2000 såldes bilen vidare till Pete Payette, även han bosatt i Virginia. Vid denna tidpunkt var bilen fortfarande i ett mycket originalbevarat skick. Under 2002–2003 beslutade Pete att renovera motorn och drivlinan. Motorn borrades 0.30 överdimension, men i övrigt återuppbyggdes allt enligt korrekta originalspecifikationer. Därefter restaurerades även resten av bilen samt hela chassit, med uteslutande originaldelar. Under restaureringen återfanns bilens ursprungliga tankdekal, vilket ytterligare verifierade bilens specifikationer och originalutförande. Vid detta tillfälle var både lack och övriga delar fortfarande orörda och i originalskick. Den enda detalj som avvek från tankdekalen var bilens side pipes. Dessa var dock korrekta originaldelar, och enligt tidigare ägare hade sidoavgasrören monterats av återförsäljaren redan när bilen var ny. Någon skriftlig dokumentation för detta finns inte, men samtliga komponenter anses vara tidskorrekta och professionellt installerade. Bilen NCRS-bedömdes första gången vid NCRS-meetet i Carlisle, Pennsylvania år 2001. Samtliga originaldokument medföljde vid bedömningen. Bilen erhöll då en Second Flight-utmärkelse och var endast några få poäng från toppnivån. Efter ytterligare förbättringar visades bilen återigen på samma evenemang 2002, där den tilldelades NCRS Top Flight. Kopia på certifikatet medföljer bilen idag. Pete Payette sålde därefter bilen till en nära vän i slutet av 2004. Under sina första cirka 43 år lämnade bilen aldrig delstaten Virginia. Den nye ägaren, Chris Bannon från Arkansas, lät lackera om bilen för första gången omkring 2007. Fram till dess hade bilen fortfarande kvar sin originallack. Dörrkarmarna lämnades medvetet orörda eftersom de fortfarande var i mycket fint originalskick, vilket tydligt visar bilens fabriksoriginala färg och utförande. Bilen förblev i hans ägo fram till 2017. År 2017 köptes bilen av Henry Barfield från Arkansas, som betraktar sig som den tredje registrerade ägaren och möjligen den fjärde faktiska ägaren totalt, då den andra ägaren aldrig registrerade bilen i sitt namn. Under sin ägandetid genomförde Henry några mindre förbättringar för att göra bilen mer driftsäker och användarvänlig. Den ursprungliga förgasaren, kylaren och huvudbromscylindern byttes ut, men samtliga originaldelar finns fortfarande kvar och följer bilen. Han monterade även ett set eftermarknadsfälgar med nya redline-däck, medan bilens originalhjul också finns kvar. Autotech i Västerås har nyligen monterat en 5-växlad manuell växellåda för förbättrad körbarhet och längre utväxling vid landsvägskörning. Bilens originalväxellåda medföljer naturligtvis.