Biltest för Mercedes-Benz E-Klass Kombi

Att köra och åka

Trots att Mercedes E-klass alltså funnits på marknaden i några år känns den väldigt modern interiört, med den stora infotainmentskärmen och de digitala instrumenten istället för analoga mätare (som dock inte är standard).

Smidigheten hos förarmiljön är något som även smittar av sig på körupplevelsen. E-klass är inte lika inbjudande eller uppmuntrande i sitt sinnelag som vissa konkurrenter, utan lockar istället med en avslappnad graciös följsamhet.

Motorn är lagom stark och väldigt len för att vara en fyrcylindrig diesel. Automatlådan växlar mjukt och det gör bilen avslappnad att köra till vardags. Styrningen är ganska snabb och har okej känsla.

Vår testbil har standardfjädring och den glider fram kontrollerat med ett mjukt böljande gung över ojämnheter på landsvägen. Långresor klarar man lekande lätt. Fjädringen har dock vissa problem med skarpa tvärskarvar.

E-klass briljerar när det gäller bagageutrymmet. Den är rymlig och flexibel. Men baksätet är förbluffande nog en svag punkt på en taxifavorit som E-klass. Dynan är kort och låg, det är trångt för fötterna under framstolarna och svårt att sträcka ut. Därför sitter man med en ganska obekväm benvinkel och saknar lårstöd.

Sammantaget är E-klass en bil som är lätt att trivas med och söker man just en storlastande, praktisk kombi är detta utan tvekan vagnen som bör ligga högt upp på shoppinglistan.

Insynsskyddet följer med luckan upp vid öppning – bra. Det finns en ihopfällbar plastkorg där man kan ställa matkassar så de inte ramlar omkull. Men de måste väga en del för att korgen inte ska fara omkring.

Mjuka former även på insidan. Stor infotainmentskärm och systemet är ganska lätt att använda, men det rymmer enormt många funktioner.

Lågt placerad sittdyna ger dåligt lårstöd, men lutningen på ryggstödet är däremot helt okej. Stoppningen är fast både i sits och i ryggstöd. Luftigt runt huvudet, men fotutrymmet under framstolen är dåligt.

(Foto: James Holm)