Biltest för Hyundai KONA Electric

Att köra och åka

Med sitt största batteri har Hyundai Kona en räckvidd som är mer än dubbelt så lång som sina konkurrenter, som kostar lika mycket.

Kona är kul att kliva in i. Testlaget gillar den flytande mittkonsolen som ger lite flygplansvibbar. Komforten och ergonomin är god med lyxigt elmanövrerade stolar.

Med sin omedelbara kraftrespons är Kona skoj att susa runt med. Accelerationen från stillastående är rejäl och i stadstrafik trivs den bra. Ger man fullt känns det i ratten. Annars har styrningen en del elighet i känslan men den är föredömligt lättstyrd i stadstrafik. I högre fart uteblir känslan men precisionen är fin.

Kona åker över vägens ojämnheter med stora fjädringsrörelser men den filtrerar små gupp och skarvar bra, med ett ofta närvarande vickandet i sidled som är typiskt för suvar.

Standard är också adaptiv farthållare med aktiv filhållarfunktion. Den håller Kona Electric mitt i filen på behörigt avstånd till framförvarande fordon.

Akustiken i kupén känns burkig. Även när man för samtal. En hel del vägljud framträder i hastigheter över 80 km/h och ljudnivån är hög.

Laddkabeln tar 40 liter i anspråk. 60/40-fällning och lastutrymmet blir inte plant när baksätet fälls.

Paddlarna bakom ratten styr hur mycket bilen ska motorbromsa. Ju mer motorbroms, desto mer laddas batteriet upp. 8-tumsskärm är standard i PremiumPlus. Då ingår Apple Carplay och Android Auto. Finns växelväljare med knappar på mittkonsolen, de är snygga och bekväma att använda.

Låg sittställning och trångt för huvud och axel. Halvfast dyna och ryggstöd. Trångt insteg och det är dåligt med plats för fötterna under förarstolen.

(Foto: Peter Gunnars)